Stressigt värre

Idag är det fredag och jag borde vara på GT, men istället tvingas jag vara hemma och plugga. Försöker få så mycket klart som möjligt tills jag åker till Sverige imorgon, dels för att slippa släpa med en 1000-sidorsbok och dels för att inte behöva sitta med näsan i studielitteratur hela tiden jag är där, har redan tillräckligt mycket att hinna med.. Hatar den här stressen Sverigeresorna för med sig nuförtiden, meningen är ju att jag ska åka "hem" och slappna av och träffa de jag saknar och få vila ut lite, men istället känner jag mig som en pingpongboll och saknar istället alla ännu mer när jag åker hem. Känns lite bitterljuvt att det inte blir något mer besök förrän i februari, när vi gifter oss.

Har pratat med systra min också och förhoppningsvis kan hon kolla så allt står (ligger) rätt till i magen på måndag, ska bli otroligt skönt! Enda ultraljudet jag fått hittills var i samband med missfallet och då var det helt tomt.. Så som ett fint litet täcke över all stress inför skolan och Sverige så ligger oron för att något kommer att gå fel, eller kanske redan har. Det är ju svårt att övertala sig själv om att allt är ok när man ännu inte kan se nån mage eller känna sparkar, det enda som talar för att jag är gravid är egentligen mina konstant ömmande bröstvårtor. Men om embryot ligger på rätt ställe och vi kanske, kanske kan få höra hjärtslag så kommer jag nog lugna ner mig lite. Har inte ens något smeknamn till "bebisen" än, vågar liksom inte hoppas för mycket. Tar var dag som den kommer, helt enkelt.

Får se om jag uppdaterar igen innan jag kommer tillbaka hem (16e nov), kommer nog vara upptagen med Helenas födelsedagsfest, träffa katterna, plugga, fira mammas födelsedag, träffa Colonica, min syster och älskade systerson, mamma igen, Helena, katterna, upp till Göteborg och Crille och möta upp James och sen fira Crilles födelsedag och träffa Henkan och Gabriel och mamma igen. *djupt andetag* Nej, jag ska nog gå tillbaka till soffan och fortsätta plugga, är så sjukt stresskänslig och vill inte låsa mig själv innan jag hunnit klart åtminstone det jag behöver läsa och anteckna ut tegelstensboken.